Elin Arwsäter

Jag måste få vara lite jävlig nu, och få ur mig lite skit - snälla, LÄS !
Det finns absolut inte många jag inte gillar i denna värld, men alla har vi en eller flera
som vi inte klarar av. Det kan vara på grund av att man är olika eller att man bara inte
trivs tillsammans. Det kan bero på en själv, eller på den andre. Det där med att det inte
bara är ens fel att en konflikt uppstår, den sidan stöttar jag inte. Till vissa delar stämmer
det och till vissa delar inte. Personligen har jag endast två stycken i denna värld jag kan
störa mig på, en av dem pratar jag med. Inte normalt och heller inte naturligt, men med
viss respekt i alla fall. Den andre, nej, den människan kan inte vara normalt social. Man
kan vara det till viss del, man kan visa sig duktig inför vuxna, men någonstans brister
alltid det. Det är då alla får reda på hur man egentligen är, vilken attityd man helst kör
med. Vissa gillar din attityd, andra inte. Det sägs att man ska skita i vad andra tycker,
de uttrycket blir ofta använt på fel sätt. Självklart ska man ha egna åsikter och följa sin
egen väg, men man ska inte fokusera för mycket på sig själv. Då händer det lätt att man
hamnar för långt in i sig själv och det enda man ser är sig själv, sig själv och sig själv.
Om jag skulle höra av en person att den tyckte jag betedde mig illa, då skulle jag nog
fråga varför sen tänker över det själv. Skulle jag höra det från ännu flera, då skulle jag
skämmas och göra något åt det. Vissa människor skämms inte, utan de blir istället ännu
stolare över sig själva. Hur kan man bli det? Hur kan man gilla att vara avskydd? Hur kan
man gilla att höra folk prata om ens brister? Då har man ramlat genom en grop om ni
frågar mig. Vill man fastna i leran som finns i gropen, då skyller man på alla andra. Vill
man sjunka i leran, gör man om misstaget. Har man tur hade man stövlar på sig nere i
gropen, och kan med bara fötter hoppa upp ur gropen och göra allt bra igen, och bli den
människa man en gång var. Eller så hoppade man ner helt naken och sitter där föralltid.
Jag säger inte att man ska ändra sig bara för att alla ska gilla en, men jag tror inte att
någon med denna attityd innerst inne tycker om det. Jag tror inte det finns en enda njut-
ning i allt hat man sprider. Ser man en njutning i hat, då mår man inte bra. Då har man
sjunkt igenom all lera och sitter med rumpan på bottnen. Ibland känner jag att där man
gott sitta, med rumpan på bottnen. Fast, ibland kan jag nästan tycka synd om dem med.
Jag säger inte att jag är perfekt, det har jag aldrig sagt. Jag har också mina brister, och
då pratar vi inte om att jag hatar våfflor men älskar pannkakor, utan helt andra femmor.
Ingen är perfekt, men alla kan försöka göra sitt bästa. Det gör man inte genom att hata
folk, eller försöka dissa dem på olika sätt för att stärka sig själv. Om någon nu känner
sig träffad av denna texten, då är det ju inte bra. Jag säger ju inte att hela världens
befolkning beter sig såhär, det är bara något jag stött på. Även i mitt liv, men också hör
man det från annat håll. Men, om du nu känner att jag kanske menar dig, då borde du
kanske tänka efter? Varför skulle jag mena dig? Då måste du ju också tycka att du är sån?
Eller så är du medveten om att andra tycker det, men att du inte gör något åt det ändå, eller?
Återigen, jag är inte perfekt. Men det är inte folk med denna attityden, även om de tror det.