Elin Arwsäter

Det som är lite bättre just nu :

Att jag har världens finaste vänner - någon gång i livet kommer den dagen då allt faller på
plats. Den dagen då du antingen lärt dig av dina misstag eller bara hittar något oslagbart. Det
är den dagen du vet vem/vilka du kan lita på. Jag har verkligen en karta med namn på i mitt
huvud. Tack vare denna karta vet jag vart jag har folk, vilka jag kan lita på och framför allt
vilka som jag ska lägga tid på. Det är en underbar känsla.

Att det faktiskt rullar på med skolarbetet - jag har fakitskt ork och vilja att plugga till prov
eller göra läxor. Hur man nu kan ha det, haha. Den finns där, och den kan gärna ligga kvar
fram tills sommarlovet.

Jag sover gott om nätterna - ja, det kanske inte är så intressant att veta, men jag gör det ;)

Jag sms:ar inte så mycket längre - inte sen min telefonräkning hamnade på 800 kronor, trots
att jag har 3000 fria sms. Lite mitt fel är det, men Halebops med, haha.

Att jag fått tillbaka en fantastisk vän - hon/han vet vem hon/han är ♥

Äldre människor - det finns de som tycker att de äldre gubbarna och tanterna är så himla tjuriga.
Fast är de verkligen de egentligen? Jag tycker själv att det är störande när man hör en äldre säga
"Dagens ungdom..". Fast då kan man tänka på vilket steg i utvecklingen världen tagit sen de var
unga? Det är samma sak som när vi säger "Hur kunde de klara sig förr? Utan mobil, dator, TV.."
De blir ju faktiskt lika kränkta av det, egentligen. Sen är äldre människor så grymt trevliga. Jag
tycker verkligen det. De kan börja prata och skämta med oss. Bara man är trevlig mot dem. Om
man tänker på vuxna (mellan 25-55 års åldern) så är det mest stressade och springer på? De är
självklart också sociala, men de ligger ju lite på vår nivå. De gör ju inte de gamla, vi lever som i
två helt olika världar. Aja, detta blev krångligt och jag måste erkänna att jag själv inte belv nöjd
med min förklaring, men den kanske når ut till någon i alla fall ;)


Det som är mindre bra just nu :

Jag tränar inte gymnastik längre - och det finns inte ord för vad jag saknar den sporten. Tänk
er själva att ni hållt på med en sport i tio år, att ni fått vänner för livet genom den och att ni
faktiskt är bra på det. Sen kommer det något som bara förstör det. Tex en knäskada i mitt fall.
Jag hade ingenting annat än gymnastiken, jag höll inte på med någon annan sport. På så vis
var gymnastiken mitt allt. Sen togs det bara ifrån mig. Jag hatar det..

Att det inte är sommar och sol - utan att det istället är snö och kallt. Jag vill ha sommaren och
sommarlovet. Alla sena kvällar, alla fester, all god mat, allt bad, all solbränna och framför allt
all värme. Jaja, vi får väl vänta 4 månader till.

Att jag bor i skogen - jag bor mitt i en skog. Det finns 4 hus runt omkring mig, endast 2 av dem
ser jag. Det är en kilometer till bussen, sen tar bussresan 45 minuter på morgonen och på efter-
middagen tar den 1 timme och 20 minuter. Jag kommer nog hem sist av alla i hela skolan. Jag
vill bo bland folk, bland kompisar. Jag vill kunna ta en buss till kompisar längre bort. Jag vill
kunna säga "Aaa, men jag kommer över direkt" eller "Vi möts halvvägs". Där jag bor nu kan man
inte säga så. Det värsta är när man ska beskriva vägen för folk. Jag vet inte hur många som har
kört fel och inte hittat. Folk kanske tycker att det är skönt att bo på landet. Jo, det kanske det är,
men en by ligger ju också på landet. Jag bor ju inte ens i en by. Jag bor ju på platsen Gud glömde.

Folk som inte står för mina brister/misstag - det finns nästan inget värre. Ingen är ju perfekt, eller
hur? Eller försöker folk bli perfekta? Borde det inte vara rätt jobbigt att vara perfekt? Vad skulle man
då lära sig av livet? Vad skulle man då ha för mål? Vad skulle då livet ha för mening? Livet har väl
ingen mening om du ändå bara springer igenom det som ett 100meterslopp utan varken uppför
eller nedförsbackar? Nu pratade jag om folk som inte erkänner sina brister. Något som enligt mig
har lite med perfekthet att göra. I alla fall så tycker jag att man inte ska skämmas, utan vara glad
för att man slipper gnälla på alla andra när de gör fel. För det blir väl också jobbigt? Eller?

Oförstående människor som bara ser allt från sin egna sida - ja, rubriken säger ju allt egentligen.
Folk som inte kan se andra, som inte kan känna andras känslor. Sånt är ju riktigt störande.