Elin Arwsäter

idag har jag nog upplevt något av det jobbigaste i hela mitt liv.
jag har varit på min första minnesstund, och jag hoppas verkligen
att det var den sista. Bara att sitta där i en matsal full med elever
och lärare, lyssna på pianospel, se kortet på Mats och ljuset som
var tänt och att se så mycket tårar. Det var en sån där jobbig känsla
som knappt går att beskriva. Jag trodde aldrig att så mycket sorg
kunde få plats i ett och samma rum. Direkt när jag kom in, och hörde
vilken låt som spelades på pianot började jag gråta. för på pianot
spelades nämligen Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå" - en
av de finaste låtarna som skrivits enligt mig. Den får mig att tänka på
just döden, eftersom jag hört den där i många sammanhang. Men
det var verkligen många som grät, många som med andra ord
berördes av stunden. Mina tankar gick självklart till Mats under denna
stund, men också till alla vänner jag hade runt omkring mig. Jag kollade
mig omkring flera gånger för att försäkra mig om att de stod där, var
där och andades bredvid mig. När jag sen såg dem kom det bara fler
tårar. När prästen talade kunde det vara vissa ord eller en viss mening
som bara fick mig att stelna och sedan falla i ännu ett gråtanfall. Vissa
ord som man hört innan och trott sig veta vad de betyder. Men man vet
inte vad dem betyder frens man har upplevt det, det är först då som man
förstår det hemska och ofattbara i de orden. Nu har jag suttit ett bra tag
här och inte riktigt vet exakt vad jag ska skriva, det är svårt att få fram
känslorna för istället känner jag bara att jag vill gråta ut igen. Egentligen
borde jag inte bry mig om att skriva en fin text om något som inte är fint,
men jag vill att ni verkligen ska förstå. Så ni verkligen tar vara på er och
alla andra. Helt plötsligt kanske det inte kommer en morgondag, och
då finns det mycket man ångrar. Men man ångrar det inte om man levt
varje sekund med glädje, kärlek och omtänksamhet till andra. Man
behöver inte älska alla människor, men förstora inte det så du skapar
ett hat. För hat är bara onödigt, hat är ett starkt ord som inte borde finnas.
Satsa på ditt och sköt ditt eget liv, då kommer nog allt bli som bäst. För
nästa dag kan du faktiskt ångra dig. Jag läste aldrig dikten, jag hade
inte fått fram ett ord ändå. Men jag ångrade mig, och gör det fortfarande.
jag ville verkligen säga vad jag kände, jag ville att Mats skulle höra mig.
Hoppas du läser detta och mina tidigare inlägg Mats, du ska veta att
jag tänker på dig! Prästen berättade att du en gång varit i himlen, då
du var sjuk och ditt hjärta stannat innan du sen räddades. Du sa att
det var en strand med palmer, det var varmt . Jag hoppas verkligen att
du är där nu. Ligger och har det gott i en solstol, träffar andra unga
som också flugit upp dit. Dricker dig mätt på CocaCola i den varma
solen, och hoppas du har Canal+ med så du kan följa Bayerns mat-
cher. I pauserna lyssnar du på Queen och öppnar en chipspåse. Jag
hoppas med andra ord att du har det bra, och kan leva vidare fast du
inte är hos oss. För om jag vet att du gör det, då vågar jag leva vidare .
Jag räknade ut att det tog mig 6 timmar innan jag skrattade på riktigt
idag. Innan dess fanns ingen glädje hos mig, bara sorg som jag inte
visste hur jag skulle hantera. Och den sitter fortfarande kvar. Om du
kan, så ge mig/oss en signal. Jag skulle vilja prata med dig, veta hur
det är där uppe. För någon gång kommer vi att träffas, du och jag .
Och ja, jag kommer minnas dig . Resten av mitt liv, ingen kommer
att glömma dig . Du har berört många idag och fått oss att inse det
viktiga i våra liv. Tack för tiden du gav oss, det betyder mycket för oss
alla . En kompis till mig, hennes bästa vän gick bort för ett år sedan
ungefär . Och man grät ju, för det var så hemskt & man trodde att man
förstod hur hon kände. Men det gjorde jag inte, inte på långa vägar . Nu
har jag upplevt det själv, och jag vet att det är 100 gånger värre..



efter minnesstunden gick klassen ner till "Lilla Mathuset" och åt chokladbollar
och drack saft. Det var skönt att komma ifrån skolan ett tag och prata ut med
sina underbara och kloka vänner . Väl uppe i skolan igen återgick allt till det
vanliga . Ångerst, sorg och rädsla . Vi saknade dig Mats, glöm oss aldrig ♥