Elin Arwsäter

"Det finns inget större än att rädda liv, alltså finns
det inget lägre än att ta liv" - Slavenka Drakulic .

Ja, idag var det som sagt begravning för Mats. Jag
kan bara säga att den inte går att jämföra med den
minnesstund vi hade i skolan. Nu var ju släkt och
övriga vänner inblandade. Men jag grät inte så mkt
som på minnesstunden, idag satt jag mer och funde-
rade lite och försökte minnas tillbaka på minnen med
Mats. Men sen räckte det med att prästen sa en viss
mening som gav mig en kniv i magen och sedan bör-
jade jag att gråta. Det var skönt att Jesper satt bred-
vid mig, annars vet jag inte hur det hade gått riktigt.
Men när han höll om mig blev det nästan värre, men
samtidigt bättre på samma gång. Den känslan går inte
alls att beskriva, den var så anurlunda. Men begravningen
var så fin, så ljus på något vis. Det kändes inte så
dystert och tomt. Utan man kände Mats på något vis.
Han var där, och han hörde mina böner jag bad från
mig själv men också från er andra som bad mig göra
det. Jag har sett en kille gråta i min ålder, på grund
av sorg. Siffran ett ökade idag till minst fem. Ni som
aldrig har varit på en begravning kan inte föreställa
er sorgen och den hemska känslan om att inte veta
vart man riktigt ska ta vägen. Men nu känns det som
om jag inte alls vet vad jag ska säga. Så tror det får
bli till att avsluta detta inlägg och hoppas att de gett
er någonting. Mats finns med oss, jag vet det. <3