Elin Arwsäter

det finns människor som kommer och går.
hur mycket de än springer fram och tillbaka lämnar de alltid kvar något.
vissa tar det med sig när de går och vissa låter det ligga över dig förevigt.

ibland blir vi av med folk som vi för stunden tror att vi ska klara oss utan. att de tog
med sig alla minnen när de gick. så är det faktiskt inte alltid. ibland kan alla minnen
bara komma över dig på en sekund, sen kommer den där äckliga känslan av oviss-
het. du vet inte hur du vill ha det, eller hur den andre vill ha det, du kan inte exakt
säga varför du kände så här just nu. tanken på den personen eller på er situation
gör dig yr och illamående. du kanske går och väntar på att allt ska lösa sig, att allt
ska bli som det var förr. jag har förlorat kanske tre vänskaper i mitt liv. som verkligen
är förstörda, vissa har ju faktiskt byggs upp igen. den ena var meningen, det var
svaret på min hemläxa, att säga upp vänskapen. den andra har tagit slut för att det
helt enkelt blev för krångligt. vi blev större fiender än vänner i stort sätt, vilket är
väldigt synd. but that´s life. den tredje är den sorgligaste av dem alla. det var en
liten skitgrej, egentligen. en kväll tog det bara stopp, sen tog vår vänskapsväg slut.
jag vet inte om den kommer fortsätta, men jag tror inte det. jag vet att den här
personen klarar sig bättre utan mig. det var inte för att vi hade problem med varandra,
utan det var för att vi helt enkelt påverkade varandras liv för mycket. denna tanke
slår mig varje dag. att jag faktiskt har förlorat någon riktigt nära. det har aldrig hänt
mig innan, jag har aldrig känt den här saknaden samtidigt som jag känt säkerheten
om att vi aldrig mer kommer att prata. jag vet att det är bäst som det är nu, och det
skäms jag nästan över. för hur kan något så bra egentligen vara så dåligt?

alla har vi väl förlorat vänner/pojkvänner/flickvänner någon gång. den som aldrig
har känt på den smärtan har inte nosat på livets alla problem. detta är den största
sorgen efter döden, och döden fick jag känna på i höstas. detta är ju bara jättesmå
smulor om döden är kexet. samtidigt kan vi inte jämföra dessa båda. för döden går
inte att förändra, en förlorad vänskap går att förändra. det handlar bara om tid, mod
och vilja. jag vill bara säga att jag är ledsen för allt som har hänt, jag är glad
att du mår bra. du får aldrig tro att jag inte tänker på dig, för det gör jag. ♥ /KS.